Test eller provning av en produkt görs för att verifiera att produkten uppnår sin avsedda användning och inte utgör några risker vid användningen.
Det är viktigt att riskanalysen görs före eller under tiden som tester utförs. Vanliga metoder är FMEA och felträdesanalys.
Vid riskklass 1 produkter så kan man oftast själv genomföra de provningar och utredningar som krävs för att visa att produkten uppfyller regelverket. Det är när det blir en högre riskklass som man måste blanda in en oberoende part, ett anmält organ.
Provning ska genomföras när nödvändiga uppgifter om produktens prestanda, säkerhet och klinisk nytta inte kan fås på annat sätt än att pröva på människa. När tester görs för att fastställa egenskaper som har betydelse för möjligheten att CE-märka produkten så ska prövningen anmälas till Läkemedelsverket (oftast högre riskklass). Produkter behöver alltså inte testas för att få ett allmänt tyckande av patienter eller andra.
Tester ska övervakas kontinuerligt för att undvika att skador uppstår. Företaget/Idéägaren har skyldighet att följa upp hur testet löper i praktisk användning. Informera de som testar om att de genast påkallar uppmärksamhet och anmäler om de upptäcker brister så att de snabbt kan åtgärdas.