Om du som anställd gör en uppfinning, vem tillhör uppfinning då? Den anställde eller arbetsgivaren? Ja, juristens svar på den frågan är ”Det beror på…”
Anledning till det oprecisa svaret är att en uppfinning, design och andra intellektuella prestationer faller på två stolar samtidigt: immaterialrätten (som omfattar lagarna om patent, upphovsrätt, design och varumärke) och arbetsrätten. Dessa båda områden har olika utgångspunkter. Huvudregeln inom arbetsrätten är att det den anställde skapar tillhör arbetsgivaren. Inom immaterialrätten är det tvärt om. Där är huvudregeln att upphovsmannen är ägaren.
Det finns ingen enhetlig immaterialrättslig lagstiftning som reglerar ägandet till arbetstagares intellektuella prestationer. För patenterbara uppfinningar gäller dock lag om rätten till arbetstagare uppfinningar (LAU). I upphovsrättslagen finns bestämmelser om datorprogram (som övergår till arbetsgivaren om det skapats som ett led i arbetstagarens arbetsuppgifter) och i en EG-förordning finns motsvarande bestämmelser om arbetstagares design. LAU har i många branscher undantagits genom kollektivavtal. Det s.k. uppfinnaravtalet mellan Svenskt Näringsliv och PTK, gäller emellertid inte för anställda inom vården. PTK förhandlar visserligen för Vårdförbundet, men arbetsgivarsidan inom vården företräds inte av Svenskt Näringsliv. Vårdsektorns arbetsgivarorganisation, Sveriges kommuner och landsting har inte ingått något kollektivavtal med arbetstagarsidan (dvs. kommunal- eller landstingsanställda och som jobbar inom vården) avseende uppfinningar. Med andra ord gäller LAU för dessa personer.
Gemensamt för såväl de immaterialrättsliga lagarna som de befintliga kollektivavtalen, är dock att man utgår från synsättet att ju ”närmare” skapandet ligger den anställdes arbetsuppgifter, desto större rätt har arbetsgivaren till uppfinningen.
I bl.a. LAU finns en skyldighet för arbetstagaren att anmäla att man gjort en uppfinning. Oavsett denna lagstadgade anmälningsskyldighet, bör den som gör en uppfinning anmäla detta till sin arbetsgivare av praktiska skäl − särskilt om man har för avsikt att försöka kommersialisera den. I samband med anmälan bör man som uppfinnare nämligen efterfråga ett intyg på att arbetsgivaren avstår sin äganderätt till uppfinningen. Det kan samtidigt vara en god idé att informera arbetsgivaren om att man kommer att försöka kommersialisera uppfinningen. Arbetstagaren har nämligen en mycket långtgående lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare och även om kommersialiseringen sker på fritiden, kan den komma i konflikt med uppfinnarens arbetsuppgifter.
Intyg av det här slaget är inte bara viktig för uppfinnaren själv – det är också en mycket stor fördel att kunna visa upp dokument som styrker äganderätt m.m. för potentiella samarbetspartner. Finns det frågetecken runt uppfinnarens möjlighet att kommersialisera uppfinning, minskar vanligen chansen att få till stånd ett samarbete.
Karlstad 2008-10-29
Advokat Ralf Lyxell
Hamilton Advokatbyrå Karlstad AB