Om du känner att du är på fel plats – då är du på rätt plats. Det är det bästa råd jag kan ge till en 15-åring som drömmer om att bli entreprenör.

I den gamla världen talade man om yrken och yrkesval. Vad jag 15 år gammal drömde om att bli kunde inte placeras inom ramarna för ett existerande yrke. Jag hade inget ord för det

då, men när jag nu googlar fram vad ordet entreprenör egentligen betyder så inser jag att det var precis det jag drömde om.

Många förknippar ordet entreprenör med business, en möjlighet att tjäna pengar, men vad det handlar om är att hitta ett specialintresse och försöka leva på det.Uppslagsverkens definition av ordet entreprenör är en person som har en idé för ett projekt, reflekterar över risker och möjligheter, samlar ihop resurser, planerar och genomför sin idé.

På en alltmer rörlig och föränderlig arbetsmarknad – flera av de populäraste jobben idag var inte ens påtänka för tio år sedan – är detta egenskaper man kommer att ha nytta av oavsett om man lyckas direkt eller måste försöka om och om igen.

Så vad ska du göra som 15-årig om du vill satsa på ditt intresse? Vilken kompetens behöver du? Vilka ska du liera dig med? Min passion när jag var 15-16 år var musik. Jag visste inte vad jag skulle försörja mig på, men jag visste att jag ville vara delaktig i den världen på något sätt. Och att jag därmed befann mig på helt fel plats.

Som född och uppvuxen i en lite sömnig svensk småstad drömde jag om att istället vara i Stockholm, London, New York. Det var ju där det hände. För att något skulle hända i Linköping var jag tvungen att fixa det själv.

Punkvågen hade just  börjat skölja över Sverige och världen. Det viktigaste med punk var att det var en Do It Yourself-rörelse. Man behövde inte vara skolad för att göra något. Tillsammans med min bästa kompis startade jag en hemgjord punktidning. Parallellt startade vi en musikförening tillsammans med några av de lokala punkbanden och bokade spelningar med de band vi ville se.

Frustrationen över att vara på fel plats ledde också till att jag spenderade nästan alla kvällar efter skolan med att sitta ensam på mitt rum och fördjupa mig i mitt intresse. Om jag hade varit på min drömplats hade jag aldrig gjort detta. Då hade jag konsumerat andras kultur istället för att skapa min egen.

Som vuxen har jag kvar detta ensamma rum fast i mitt eget huvud. Jag går alltid tillbaka dit om idéerna tar slut. Att det var just skrivande som det visade sig att jag hade fallenhet för hade jag ingen aning om till en början. Jag var intresserad av helheten: formgivning, fotografi, distribution, kommunikation.

Mitt näst bästa råd till den som vill försöka leva på sin passion är att våga vara nördig. Oavsett om du vill bli en Steve Jobs eller Isabella Löwengrip är kunskap och uthållighet den bästa investering som finns. Att senare i livet hitta andra personer som kan hjälpa dig komma vidare är inte det svåra. Det svåra är att våga vara i ditt eget huvud. 

Om din bekräftelse kommer inifrån har du rätt kompassriktning i livet.