Beviset på att uthållighet fungerar

För 25 år sedan startade Åre Chokladfabrik i ett gammalt restaurangkök – av tre unga tjejer som nyss blivit av med sina turistjobb. De kunde inget om choklad då, men har idag en stor och prisbelönt pralintillverkning, 25 anställda och kunder över hela landet.

– Att det skulle bli så här stort hade vi nog egentligen aldrig tänkt, men vi skojade redan från början om att det skulle bli succé haha! Lite kaxigt nu i efterhand, med tanke på att vi ju inte kunde något alls om choklad då.

Vad tror du har varit avgörande för er framgång?
– Att vi alltid har varit långsiktiga, tänkt att det kommer ta tid och att det bara är att kämpa på. Och att vi redan från start var tydliga med att vi skulle tjäna pengar på varje produkt vi sålde. Lönsamheten har varit avgörande.

Chokladmakeriet tog sin början när Eva-Lena Grape, Marie Söderhielm och Marina Jedheim, som i flera år hade jobbat tillsammans inom turismnäringen i Åre, blev av med sina årskontrakt på våren 1991.

– Jag hade säsongat som skidlärare runt om i Sverige och Österrike i flera år men börjat tröttna på det och bestämt mig för att någon gång starta eget. Och nu blev ett bra tillfälle att ta tag i min Åre-chokladidé som jag hade tänkt på ett tag.

Hur kom du på den idén?
– Jag inspirerades helt enkelt av Alpbyar och skidorter i USA som jätteofta har egna små, lokala pralinfabriker. När jag flyttade hem till Sverige och Åre tyckte jag det var konstigt att det inte fanns lokaltillverkad choklad i en enda fjällby här.

När uppsägningen var ett faktum berättade alltså Eva-Lena om sin idé för kompisarna. De nappade från första stund.

Vad blev era första steg?
– Väldigt tidigt i processen åkte vi på en chokladmässa i Stockholm för att lära oss mer och där lärde vi känna en svensk kille. Han var återförsäljare av bland annat chokladutrustning, och vi både köpte grejer av honom och fick hjälp med fler kontakter i branschen.

Idag är alla praliner handtillverkade i Åre, men under de första åren köpte de också in en hel del halvfabrikat som de brandade om och sålde vidare. Paradprodukten chokladkola – som numera finns i flera olika smaker – har de dock tillverkat själva sedan starten.

– Det receptet fick vi från en dam som hade jobbat med choklad som ung, men för att kunna tillaga den behövde vi läras oss hantverket. Så under sommaren innan vi startade upp, praktiserade vi hos flera chokladmakare.

Eva-Lena spenderade bland annat några veckor på en sydtysk fabrik där hon lärde sig hur man handtempererar choklad, och de tre grundarna praktiserade också på ett chokladnischat konditori i Alingsås.

– Vi höll oss så långt ifrån Åre som möjligt under den tiden, för vi var faktiskt lite rädda att någon skulle få nys om vår briljanta idé annars och sno den, haha!

Hur finansierade ni uppstarten?
– Vi satsade 40 000 kronor var och lånade också några tiotusen från Almi, för att ha råd med lokalhyra och inköp av maskiner och utrustning. Det dyraste som behövdes i början var en chokladsmältare. Sen under det första halvåret fick vi starta-eget-bidrag också eftersom vi ju hade varit arbetslösa, men efter det har vi lyckats leva på vår fabrik.

På hösten 1991 var det så dags för lansering, i ett gammalt restaurangkök som de hade hyrt en bit söder om Åre by.

Hur såg dagarna ut då under uppstartsåret?
– Vi hjälptes åt mycket alla tre, jobbade tillsammans och hade stort fokus på produktion. Kokade kola ena dagen och vek askar och strutar, och sen nästa dag doppade vi pralinerna och tredje dagen var det packning och leverans. Och så gick det runt, runt.

Vilka var era första kunder?
– Ja det är lite roligt faktiskt. Innan vi ens bestämde oss för att satsa gjorde vi nämligen en marknadsundersökning. Vi frågade alla möjliga butiker i Åre och runt om ifall de skulle vilja köpa in lokalproducerad choklad om det fanns. Och alla sa att det lät så spännande och att de självklart skulle de göra det, så vi trodde definitivt att vi framför allt skulle ha butiker i fjällen som kunder.

När de första chokladkolorna var producerade åkte alltså Marina och Marie på säljresa och återbesökte butikerna för att bjuda på smakprov och ta beställningar. Men ytterst få visade sig då intresserade.

– Istället blev det några bekanta till oss som drev presentbutiker i Stockholm som blev våra allra första kunder. Och det är faktiskt det segment som blivit vår huvudkund, mindre presentbutiker som säljer kaffe och te, blommor, inredning och porslin. Först nu på senare år har fjäll-butikerna kommit starkt!

Sedan flera år omsätter ni över 30 miljoner. Vilken aktivitet tror du har varit viktigast för er tillväxt?
– Helt klart att delta på Formex-mässan. Vi gjorde det för första gången efter fem år och det gav ett riktigt uppsving redan från allra första året. De inköpare som är där är i mångt och mycket vår målgrupp, så sen dess har vi varit där varendaste år.

Eva-Lena berättar också att deras egen butik i Åre, vägg i vägg med fabriken, har varit en stor tillväxtfaktor.

– Vi startade den tidigt, 1993 tror jag, för att behålla marginalerna själva. Och i takt med att Åre som turistmål har växt har vår butik fått allt fler besökare och omsättningen ökar varje år. Dessutom har den varit jättebra för vårt varumärke.

Vad har ni för planer framöver?
– Just nu håller vi faktiskt på att skapa en liten säljavdelning, inte främst för att sälja till nya kunder utan för att skapa en relation med våra befintliga. Vi har ju nästan 2000 återförsäljare men ytterst få av dem har någonsin fått ett samtal från oss. Nu ska det bli ändring på det!

Hur länge kommer ni fortsätta med chokladfabriken tror du?
– Ja säg det du? Det är ett så himla kul jobb så vi vill gärna fortsätta länge. I tio år till åtminstone, det har vi sagt. Sen får vi se, vi tar ett decennium i taget haha!

Entreprenörstips

• "Det viktiga är att man har en inre bild av vad man vill göra. För oss har det alltid varit viktigt att hitta egna lösningar istället för att bara kopiera någon och förbättra. Det tycker i alla fall jag blir roligare."
• "Sen ska man vara beredd på att det är väldigt mycket arbetstid, framför allt i början. Och även om jag jobbar mindre nu så tänker jag hela tiden på fabriken. Man måste alltså tycka att företagandet är kul, för sett till antalet timmar genererar det inte mycket pengar."
• "Det gäller att våga ta tag i problem. I många lägen behöver man som företagare stålsätta sig, ifrågasätta och kämpa lite, mot leverantörer som inte levererar som avtalat eller medarbetare som har konflikter."
• "Ta hjälp utifrån. Man blir lätt hemmablind och är ju inte heller bra på allt, så vi har ofta tagit in konsulter som hjälpt till med olika saker. Organisering, recept eller logistik. Sen har vi ibland gått på rådgivning och fortbildningskurser hos Almi – inom till exempel kalkylering, export och digitalisering – och det har varit väldigt givande!"