Visa innehåll för Almi i din region: Välj län:
Inspiration
19 april 2018

Kristina Lindhe byggde inredningssuccén Lexington

Kristina Lindhe grundade Lexington, inredning i New England-stil

För 20 år sedan såg Kristina Lindhe en möjlighet. New England-stilen hade kommit stort på klädsidan men inte alls inom inredning. En chans som gjord för henne. 1997 lanserade hon Lexington med en första kollektion lakan och plädar. Nu säljs varumärket hos 900 återförsäljare världen över och har närmast blivit en svensk designklassiker.

När man kommer in i en Lexington-butik möts man av fluffigt bäddade sängar, soffor fulla av kuddar och väldukade bord. Textilier och kläder, mycket blått, vitt och beigt. Den så kallade New England-stilen, som grundaren Kristina Lindhe alltid har älskat och som varit företagets framgångsmelodi.

 

– Redan inför första kollektionen hade jag en tydlig bild av hur vi skulle se ut, och sedan dess har vi hållit oss till vårt koncept och haft samma stil.

Just igenkänningsfaktorn har varit oerhört viktig för vår framgång tror jag!

Lexington lanserades 1997 med ett tiotal plädar och påslakan. Nu har de hundratals produkter som säljs hos över 900 återförsäljare och i 26 egna och över 50 franschisebutiker runt om i Europa, USA och Asien.

 

Var det din plan från början, att bli en stor internationell aktör?
– Ja det var det, absolut. Sverige var bara en marknad som skulle tas så att säga, exportplanerna och storhetstänket hade vi från dag ett.

 

Kristina berättar att intresset för färg och form funnits med ända sedan barndomen, men att hon aldrig tänkte tanken på att hon skulle kunna jobba med det. Istället flyttade hon från Nyköping till Stockholm för att plugga till lärare.

 

– Och då någon gång började världen öppna upp sig. Jag insåg att man ju faktiskt kan jobba med det man är allra mest intresserad av, istället för att ha det som sin hobby.

 

I ett år hann hon vara lärare innan hon gick på mammaledighet och parallellt med det testade på att starta två sommaröppna inredningsbutiker i Trosa och Nyköping. Hon hade planer på att utöka, men det var svårt att leva på säsongsbutikerna och hon bytte över till att exportera ullfiltar från Norrland. Inte heller det gick riktigt ihop sig.

 

– Men det var ändå år som jag hade stora nytta av. Jag lärde känna inköpare och distributörer från hela Europa som gav Lexington-uppstarten en bra skjuts, och jag insåg också att man behöver fler än en produkt i den här branschen.

 

När hon upptäckte glappet inom New England-nischen – att det fanns många modevarumärken men inte ett enda som sålde inredning – nappade hon direkt. Avslutade de andra projekten och satsade allt på Lexington.

 

Vad blev ditt första steg?
– Hur vår första kollektion skulle se ut hade jag redan ganska klart för mig, så den gick fort att rita upp. 12 modeller av plädar och lakan. Sen åkte jag ner till Portugal och besökte ett antal fabriker för att hitta en leverantör. Och just produktion hade jag ju kunskap om sen innan, så jag träffade rätt med en gång. Den fabriken har vi faktiskt fortfarande kvar.

 

Företagsnamnet hade Kristina till en början inte bestämt men när hon såg att några svenskar redan hade registrerat Lexington i ett antal globala varumärkesklasser inom inredning hörde hon av sig.

 

– Jag fick köpa varumärket och det var perfekt! Namnet som kommer från en välmående Bostonförort passade jättebra och jag slapp byråkrati som annars kan många månader. Nu kunde jag köra igång direkt när produkterna var produktionsklara och få en flygande start!

 

Hur mycket pengar satsade du inför uppstarten?
– Det minns jag faktiskt inte exakt, men det var inte så mycket. Kanske hundra tusen som jag delvis lånade från Almi och som huvudsakligen gick till att köpa loss varumärket och garantera det första inköpet.

Kristinas första kollektion bestod av 12 modeller av plädar och lakan. Idag har Lexington ett brett utbud av både kläder och inredning.
Kristina Lindhe i en av Lexington-butikerna.

På våren 1997 var allting klart för uppstart. Kristina hyrde ett litet kontor inne i centrala Stockholm. Därifrån styrde hon allt själv under det första året.

 

– Jag ringde själv runt till en massa svenska butiker innan jag på våren 98 anställde min första säljare. Då började jag knyta distributörskontakter och till hösten fick vi vår första samarbetspartner, i Norge.

 

Sedan dess har Lexington växt med ungefär två länder per år, huvudsakligen via distributörer som själva sköter all försäljning och håller egna lager.

 

Vad har varit den största utmaningen med tillväxten?
– Samma sak som när vi var små – likviditeten. Den förföljer oss! Nu är det bara fler produkter som ska ut och mer pengar att ligga ute med. Det är ju i och för sig inget unikt, utan alla tillverkande, säsongsbundna företag har utmaningar med att planera inköp och lager likviditetsmässigt.

 

Har ni gjort några stora misstag?
– Det är klart att vi har gjort och oftast har det handlat om att vi har haft för bråttom. Som när vi öppnade vår första butik på varuhuset Illum i Köpenhamn. Den var jättefin, men vi hade inte koll på allt arbete och alla rutiner som behövdes och var helt enkelt inte riktigt mogna. Men vi gjorde vår läxa och när vi några år senare öppnade fler visste vi vad som behövde göras.

 

Ett stort vägskäl skedde 2003. Företaget hade växt sig större, fanns i ett tiotal länder, hade åtta anställda och omsatte 26 miljoner. Kristina kände att det inte bara gick att köra på som förut längre.

 

– Till en viss gräns kan man ju bygga en platt organisation, men sen funkar det inte längre utan jag insåg att vi behövde en ledning. Själv är jag dålig på förvaltning, men min man Tommy kom in på heltid då och det var det bästa vi har gjort!

 

Tommy tog över administration, personalfrågor och ekonomi så att Kristina återigen kunde fokusera på sina specialområden, design och produkter.

 

Hur kändes det att börja jobba med sin man?
– Det är härligt på så sätt att man har 100% förtroende för varandra, samtidigt som det är jättejobbigt när man tycker olika. Då blir man mer arg än man hade blivit på en annan person haha! Men man lär sig att balansera det ganska snart.

Att Tommy kom med är det bästa vi gjort, då fick vi ett strategiskt fokus och tog fart på riktigt!

I några år i början var det många beslut som togs vid köksbordet, men så är det inte längre. 2015 noterades Lexington på Nasdaq First North.

 

Varför valde ni att börsnotera er?
– Av flera anledningar. Dels för att kunna utveckla företaget och kliva upp en nivå, och dels för att kunna utveckla vår export genom att vi bland annat har förvärvat större delen av vår tyska distributör. Noteringen ger oss så klart också tillgång till kapitalmarknaden om vi skulle behöva i framtiden.

Börsnotering innebär ett bolagsbyggande på lång sikt, och just långsiktigheten är oerhört viktig för oss.

Nu har du byggt Lexington under snart 20 år. Vad är din personliga drivkraft?
– Det viktigaste för mig är att få möjlighet att utveckla idéer och skapa något av dem. Processen framåt, utvecklingen, att det händer något – det är det jag älskar. Och det är resan som är målet. Jag njuter sällan av att vara framme, då har jag redan börjat på något nytt!

Entreprenörstips

  • ”Jag tycker det är väldigt viktigt när man har en idé att man stämmer av den med folk i sin närhet som man litar på. I början kan man som entreprenör vara ofiltrerat positiv och då är det bra att få input från utomstående. Det kan vara väldigt lite tweakning som behövs för att det ska bli mycket bättre, men den lilla justeringen kan vara svår att se själv.”
  • ”Sedan tycker jag det är viktigt att göra en budget. Den behöver inte vara detaljerad, men ger dig någon form av koll på hur du tänker dig. Ska du bli lönsam snabbt eller prioriterar du tillväxt? Vad har du för tidsramar?”
  • ”Jag tycker också att fler ska försöka tänka stort, redan från början. Det är en intressant övning att göra tidigt. Kan vi komma längre om vi tänker större? Kan vi utveckla vår affärsidé till något bättre?”
  • ”Efter det tycker jag bara det är att köra, och göra så mycket som möjligt. Det finns ingen annan väg att gå.”
  • ”Sen längs vägens gång när man får tillväxt är det väldigt viktigt att akta sig för duktig-flicka-syndromet, det vill säga att du som grundare tycker att du är ganska bra själv och att saker blir bättre om du gör dem själv. Det som händer då är att dina medarbetare kommer med saker till dig istället för att andra i organisationen kan göra det.”

Om Lexington

Startade: 1997.
Gör: Designar och säljer inredning och kläder i New England-stil till hela världen.
Var: Huvudkontor i Stockholm. Egna sälj- och distributionsbolag i Norge, UK, Tyskland, Danmark och USA. Tillverkning sker till största delen hos olika fabriker i Europa, men också i Turkiet, Indien och Kina.
Kunder: Cirka 900 återförsäljare, ett 50-tal franchisebutiker och 26 egna butiker i över 20 länder i Europa, USA och Asien. 80 % av omsättningen kommer från Norden.
Grundare: Kristina Lindhe.
Ägare: Är noterade på Nasdaq First North sedan februari 2015 och har drygt 1500 aktieägare. Storägare är Kristina och Tommy Lindhe med runt 40 % av aktierna och investeraren Staffan Persson som innehar runt 30 %.
Antal medarbetare: Cirka 120.
Omsättning: 278 Mkr år 2015.